Mariestad
Filipstad-Mariestad, 13 mil
Framme var jag halv elva och slog upp tältet i ännu en park, också denna gång med utsikt över Vänern.
Jag vaknade tjugo minuter före klockan, tycker fortfarande det är orimligt med tanke på att jag sovit sex timmar. Projekt dusch inleddes omgående och jag styrde mot hamnhotellet Vänerport. Duscha fick jag, sist var i Falun så i rum nummer ett på Vänerport skedde en snabb pånyttfödelse i rent hår och nya kläder.
"Ska du inte ha frukost också? Du ska ju orka cykla hela dagen"
Jag var inte sen att tacka nej och slog mig ner med nytvättat hår bland hotellgästerna. Toppenstart på dagen!
Sen var det dags att ordna vägbeskrivning ut ur Mariestad och jag styrde till stadens turistbyrå där jag blev två kartor rikare. Mot Lidköping alltså. Sen mötte jag Lena, hon gillade också cykling och hade tagit sig runt Vänern tillsammans med några vänner. Lena var väldigt mån om min utrustning och när jag berättade om missödet med låset bad hon mig ta in cykeln och lånade mig sitt cykellås så jag kunde gå och handla på Ica.
"Har du plåster?" frågade hon när jag kom tillbaka. Jag berättade om min sjukvårdsväska och jo, visst har jag en del plåster faktiskt.
"Men ta dehär ändå! Det är såna som inte fastnar i såren. Jag har dem till mitt barnbarn egentligen" hon sträckte mig ett par vita platta kompressförpackningar i en plastpåse.
Jag tackade och tog emot plåsterkompresserna, frågade om vatten och en sax för att kunna tejpa om knäet. Vatten ordnades i kopiatorrummet med den största färgskrivaren jag skådat. "Fyra gånger har de varit här och försökt laga den, ändå är den fortfarande trasig."
Vi blev kvar en stund och pratade om det mesta, som det gärna blir om man möter en någorlunda likasinnad människa.
Den ene sonen hade rest till vida platser överallt, en spontan typ som en midsommarafton drog en sista-minuten ospecificerat boende med en polare och allt han packat var smutstvätt. Den andre sonen var det motsatta, hade varit till typisk försvenskad resort inom Europa en gång och ganska missnöjd.
Även Lena hade erfarenheter av cancer, alla jag på något sätt stannat med en stund har någon koppling. Delade historier om föräldrar som gått bort, ett barn som överlevt eller en släkting som tvärt försvunnit på ett par veckor. Det är historier som jag medvetet väljer att inte ge ut här då jag haft ett samtal med dessa personer och med hänsyn till dessa vill jag inte lägga upp för privata saker. Jag delar med mig till dem och vi har ett utbyte i en stund, ögonblick att dela livserfarenhet och ofta enas i att relationer till andra människor är det viktigaste vi har. Samtal som får mig att orka lite till, en av anledningarna till varför jag från början packade ihop alla viktigaste tillhörigheter och satte mig på sadeln.
Tack för frukost Vänerport och tack Lena för samtal och välvilja. Lidköping fick räcka, jag kom fram välbehållen!
