Ruttändring
Men hallå Forslind, skulle inte du till Filipstad?
Jo, men som jag fått jobba med mitt kontrollbehov denna resan så har jag fått acceptera lite flexibilitet under vissa etapper. Ibland skiter det sig helt enkelt och då får jag lösa det efter bästa förmåga, vilket har lett till att jag istället för Åmål, Uddevalla-vägen kommer att passera önderbara Värmland och schlätta mellan Vänern och Vättern. För att dels spara tid och såhär i efterhand finns det fler stora vägar att välja mellan som inte är europavägar. Jag har nämligen en fest att inte missa i Gbg/Kungsbacka på lördag!
Hur blev det så då? Jo, jag lyssnade inte på de locals jag stötte på under morgonens lägerrivning i Ludvika. "Ta vägen över Fredriksberg, den är finast!"
Finast betyder inte alltid effektivast och även om jag ska njuta av vägen så hade jag för många mil framför mig för att kunna njuta, för få timmars sömn ett par nätter i rad och en underliggande stress att hantera. Jag föll än en gång för Google maps och hamnade på en grusväg, sen en skogsväg som ledde rakt in i en hästhage på privat område. Hej och hå, här kommer jag på en hybridcykel i en terräng som enbart borde hanteras av fyrhjulingar, alternativt fyrbenta djur. Ingen såg och jag trodde att grusfighten tog slut i nästa sväng. Icke.
Efter en snabb diskussion med mig själv huruvida jag var i mental form att fortsätta i fyra-fem mil till på oklart underlag ville jag bara sätta mig ner och gråta i diket. Nej. No. Aldrig i livet. Inte en meter grus till på den här resan. Kopparberg var närmsta samhälle och det var långa, hungriga elva kilometer som jag slogs med innan jag kunde slå läger den kvällen. Även om det innebar en dag kort i etapplängd så behövde jag verkligen få äta och sova. Började självklart med en tur på Ica.
Tältet slogs upp vid en liten å som kantades av en grusad gångväg, men jag var alldeles för slut för att bry mig.
Det här. Två decimeter djupt på sina ställen och ca 100 meter långt. Även om det viktigaste ligger i drybags.."tippaintetippaintetippainte"