Falun
Niotretti började jag cykelturen till Falun som visade sig bli den varmaste dagen hittills, självklart låg dagsetappen på tio mil dessutom. Jag har saknat solen och värmen något fruktansvärt men självklart är det aldrig lagom och det snöblandade regnet i Kilpisjärvi kändes som en gammal feberdröm. Vägarna var slingriga, mest uppför och vattnet tog slut efter tre mil, där mötte jag en gammal vän från estettiden som tagit sig in på balettakademien. Elias erbjöd mig vatten i en sovande stuga kantad av kvarlevorna efter gårdagens fest. Dessvärre var vattnet slut i huset och det visade sig sedan vara vidsträckt i området så det blev kallkälla några hundra meter efter vägen istället, minst lika bra! Vi delade lite erfarenheter om utbildningarna och delade snabbt åsikten att gräset är alltid grönare på andra sidan innan vi sa hejdå.
Lite mer energi för mig att cykla vidare i solen efter, bra paus och jag hoppas jag är i området när de har repetition i Vilhelmina!
Jag nådde Falun i slutet av dagen och fick även där en mindre flashback när jag letade närmsta mack. En stor skola tornade dramatiskt upp sig mot den allt mer mulna skyn och jag kände igen den när jag, samtidigt som jag insåg det, sa högt "Jag har bott här"
I tvåan på gymnasiet var vi i just Falun på teaterfestival med den pjäs som påverkat mig mest under min tid inom teatern. En konstig melankoli i att vara här i så olika ärenden.
Jag bosatte mig för första gången i en park och tvekade lite lätt när jag funderade på om det ens var tillåtet. Sov gott gjorde jag iallafall och när trädgårdsmästarna tömde sopkorgar intill tältet på morgonen var det fortfarande ingen som skickade iväg mig. Tack Falun!